Stillhet och goda gärningar

Av Øyvind Edvardsen

Predikan över 1 Tim 2:8-15. 20 sön e Trefaldighet. 13 okt 2013 – Lepplax.

Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.

Vad lär Bibeln om kvinnliga präster? Är det förbjudet eller tillåtet för kvinnor att vara präster? Bibeln förvånar många när den lär att alla människor är präster, lyssna bara till vad Petrus skriver 1 Petribrev: «Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus» (1 Pet 2:9). Petrus skriver inte endast till de manliga kristna, han skriver till alla, kvinnor som män. Han skriver att vi är alla ett konungsligt prästerskap för att förkunna hans härliga gärningar. Vårt prästerskap har alltså det syftet – att förkunna om Guds härliga gärningar.

Aposteln Johannes skriver också om att Jesus har gjort alla kristna till präster, han skriver: «Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen» (Upp 1:6). Bibeln lär att alla kristna människor är präster. Vi är inte offerpräster som Gamla testamentets offerpräster som offrade för folkets synder. Vi är tackofferpräster som gör goda gärningar åt vår Gud som har friköpt oss från synden.

Alla ni som har fått tron i gåva genom Den Helige Ande är präster i Guds ögon. Om detta lär Bibeln tydligt. Om man är präst eller inte beror inte på kön, men på om man har tro eller inte, den tro som Gud skänker som gåva och själv planterar i våra hjärtan. I det allmänna prästadömet är alla människor präster. Dvs det prästadömet som inkluderar alla troende och där alla lever som troende genom att sprida evangeliet och göra goda gärningar som frukt av tron. I det allmänna prästadömet är alla kvinnor präster.

I dagens Bibeltext håller Paulus på att ge föreskrifter för gudstjänsten. Han har i verserna före skrivit om hur man ska be för alla människor, vänner som fiender. Nu fortsätter han med att säga att männen ska be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På Paulus tid var det tydligen vanligt att be med händerna uppåt. I vår tid och i vår del av världen ber vi inte så längre, vi ber ofta med huvudet sänkt och händerna knäppt framför oss. Det är inte så att vi ber fel här därför att Paulus talar om vilken inställning, vilket sinnelag, männen ska fira gudstjänst med. De heliga händerna står i relation till att männen skall vara utan vrede och diskuterande.

Vi kan se att männens svagheter är de samma oberoende vilken tid man lever i. Vrede och diskuterande kännetecknar också tyvärr många kristna män i denna tid. Även några såkallade lutheraner tar med sig strider och diskuterande in i kyrkan och gör gudstjänsten om till en protestarena där de selektivt vägrar nattvardsbord som en synlig protest.

De tror det är god luthersk praxis medan det i verkligheten är obiblisk praxis. De läser endast första halvan av bibeltexten i Matteus där det står att man skall lämna altaret om ens broder har något emot dig, medan de inte läser nästa halva som talar om att gå och göra upp med sin broder. Med ett sådant beteende gör de också i praktiken nattvardsbordet om till en handling de gör för Gud istället för att låta det vara Guds gärning för oss. De gör nattvardsbordet om till lag medan det i verkligheten är evangelium.

Män har en tendens till strid, vrede och diskuterande. Att dra det med in i kyrkan och använda kyrkan och gudstjänsten som en protestarena för sin egen egoistiska sak är både obibliskt och syndigt.

På samma sätt, fortsätter Paulus. På samma sätt som männens inställning och beteende skall vara helig så skall också kvinnans vara. Medan männen har en tendens till strid och evigt diskuterande så har kvinnan en tendens till att smycka sig med oanständiga kläder och smycken för att dra uppmärksamhet mot sig själv och sitt yttre. Paulus visar på vilken inställning kvinnorna skall ha när de ber och uppträder i församlingen «De skall be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder» (v 9). Vad Paulus syftar på är inställningen, vad kvinnorna tänker på när de uppträder, vad de har för mål med sitt beteende. Uppträder de för att dra uppmärksamhet mot sig själv eller för att visa Gud ära.

Paulus förbjuder inte en kvinna att vara vacker eller att klä sig i vackra kläder. Heller inte förbjuder han att ha örhängen eller att fixa på håret. Den gudfruktige kvinna kan med alla rätta också berömmas för sin skönhet, därför att också den är det Gud som har skänkt henne. Det Paulus vill åt är hjärtat. Hur skall en troende kvinna uppträda? Jo, hon skall smycka sig med «goda gärningar, så som det anstår sig kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan» (v 10).

Detta är alltså den gudfruktige kvinnans sanna smycke – hennes goda gärningar. På dem skall hon bedömmas och hedras och äras. Därför att sådana goda gärningar är gärningar som hon har gjort i tro, den tro som Gud har skapat i henne. Dessa goda gärningar har hon gjort i sitt liv i det allmänna prästadömet, där hon som präst gör goda gärningar som trons frukter. En sådan aktivitet skall vara hennes sanna smycke – goda gärningar utfört i tro!

Paulus fortsätter med att förklara hur kvinnan skall förhålla sig i relation till mannen. Detta gäller både i församlingen, i familjen och i samhället. Även om det endast är i den kristna församlingen och den kristna familjen som den gudfruktige kvinnan vill möta förståelse för denna ordning vill hon också så långt det är upp till henne leva upp till denna ordning också i det sekulära samhället. «Hon skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig» (v11), skriver Paulus.

Bara i detta korta vers har vi ett för den moderna världen ett mycket stort anstöt. Det moderna samhället tror inte alls på att kvinnan skall underordna sig någon. Enligt världens filosofi är varken mannen eller kvinnan underställd någon. Att tala om att kvinnan skall underordna sig ses på som något diskriminerande och antikvariskt som hör historien till. Nu är det varje man och kvinna för sig själv.

De som reagerar på att Bibeln säger att kvinnan skall underordna sig förstår inte den goda ordning som Gud har skapat för att mannen och kvinnan skall leva tillsammans och uppfylla olika roller i denna värld. Att underordna sig är inte det samma som att vara underdånig eller mindre värdig. Kvinnan är inte mindre värd än mannen. Att Jesus Kristus dog också för hennes synder och att också hon har ett evigt liv i himmeln borde vara bevis nog för att också hon är värdig. Hon är heller inte underdånig mannen. Hon är ingen tjänare eller slav för sin man. Mannen har ingen rätt att uppträda som en härskare över henne.

Här har mannen mycket ont blod på sitt samvete. Mannens missbruk av kvinnan som den svagare parten i familjen och äktenskapet har ofta varit mycket stor. Bibeln tar stark avstånd från ett vilket som helst missbruk och misshandling av kvinnor. Mot sådant måste det varnas på det starkaste. Särskild bland gudfruktiga kvinnor som förstår sin roll given av Gud är det förödande om mannen missbrukar kvinnans godhet och tillit.

Att kvinnan skall underordna sig mannen står i relation till att mannen skall älska kvinnan så som Kristus har älskat kyrkan. Vi vet alla vad Kristus gjorde för kyrkan – han offrade sig själv för den och gick i döden för den. Sådan skall mannens inställning vara överför kvinnan – han skall vara villigt att offra allt för henne. När både mannen och kvinnan förstår sina uppgifter i familjen och församlingen kommer också livet att blir mycket gott och Gud kommer att välsigna det med många goda gåvor.

Paulus skriver att kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet, att han inte tillåter att hon undervisar eller gör sig till herre över mannen. Detta är ett sammanhang. Det är i förhållandet till mannen som kvinnan inte skall undervisa eller göra sig till herre. Hon skall underordna sig mannen. Dvs att hon skall ta emot undervisning från mannen och låta sig ledas av hans undervisning. I relationen mellan man och kvinna är det mannens roll att leda, och det gör han med sin undervisning. Så är det både i familjen och i församlingen. Paulus visar oss från skapelsesordningen hur kvinnan står i relation till mannen och hur det påverkar mannens ledarskap. Mannen skapades först medan kvinnan skapades senare som hans hjälpare.

Den praktiska konsekvens av detta Bibelställe är att medan Guds Ord lär oss att både män och kvinnor är präster i det allmänna prästadömet så kallas däremot inte kvinnor till att tjäna som pastorer, herdar, äldste eller någon annan position där de skulle utöva auktoritet över män eller göra sig till herre över män. Därför har heller inte kvinnor rösträtt i våra församlingar. För att då skulle hon göra sig till herre över mannen. Det är mannens uppgift att leda och kvinnans uppgift att vara hans hjälpare enligt Guds Ord.

Däremot så kallar vi kvinnor till att undervisa barn och unga och andra kvinnor. Kvinnor både kan och får undervisa i Guds Ord. Missionsbefallningen gäller också er kvinnor. Ni får också sprida evangeliet till andra människor i er vardag och er omgivning. Ni skall vara stilla, men inte tysta. Ni får tala. Ni får undervisa. Gör det bara med värdighet och inte för att göra er till herre över mannen. Lev stillfärdiga liv där ni gör de goda gärningar som tron skapar i er och tala högt och tydligt om Frälsaren för de människor som är en del av era liv.

Ni skall bli frälst genom att ni håller fast vid evangeliet och lever efter det. Resultatet av er tro kommer att vara att ni lever i er roll som Gud har givit er i livet, i tro, kärlek och helgelse. Frälsningen har Jesus Kristus vunnit för oss alla en gång för alla. Våra liv som gudfruktiga män och kvinnor och barn i denna världen kommer att spegla den tro som finns i våra hjärtan och göra oss ivriga att göra Guds vilja. Inte för att vi på något sätt skall uppnå något eller bidra till vår frälsning, men för att det är Guds goda vilja och vi vet att Gud vill oss bara väl.

Vi vet att Gud skänker oss mycket gott också här på jorden om vi lever efter hans vilja här i livet. Låt oss därför med frimodighet och fullkomlig tillit till varandra leva våra liv som Gud ber oss att leva, så skall vi se att vi får det mycket gott här i denna värld fylld av tårar och trängsel. Låt våra liv bli ett vittnesbörd till dem som inte känner Gud och hans rike så att vi med våra liv och våra goda gärningar kan fånga människors intresse. Låt människor peka och prata om oss troende som lever sådana ordnade och stillfärdiga liv i denna kaotiska värld. Vad vet vi om hur många människor Gud låter oss få fånga med våra liv så att de får höra evangeliet om Frälsaren. Alla män och kvinnor: tjäna Herren med glädje i era liv så skall ni se att det bär rik frukt som varar till evig tid! I Jesu namn. Amen.

Låt oss be.

Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att du har givit oss ditt heliga ord. Tack för att du där visar oss hur vi som dina egna dyrt köpta barn skall leva som gudfruktiga människor i denna syndiga värld. Vi ber dig att du leder oss till att sköta våra kallelser som man och kvinna i familjen, församlingen och i samhället. Vi ber dig att du leder oss rätt här i livet så att vi inte syndar mot ditt Ord. Vi ber dig att du låter våra liv vara ett vittnesbörd om den tro på Frälsaren som vi har fått i våra hjärtan. Låt oss med våra liv få tjäna Herren med stor glädje och all tacksamhet för Jesus Kristi skull. Tack för att du skänker frälsningen oberoende av vad vi gör i våra liv och för att du förlåter oss våra synder för Jesu Kristi skull allena. Bevara oss i den saliggörande tron till evig tid. Amen.